A broken man and the dawn

usch är så trött på dessa meningslösa dagarna. För dom känns meningslösa utan att träna. Det har liksom varit så stor del av mitt liv och jag vill inte vara utan det. Vill inte åka hem på eftermiddagarn, vill träna, vill ha ont i musklerna, vill tagga, vill planera, vill se ut som skräp för jag har tränat, vill umgås med mina simvänner, vill tävla! Detta vill jag, kan jag få det?
näää det kan jag inte. Vågar inte åka ner till simhallen heller. Det gör ont i mig som att jag inte är välkommen längre när jag inte kan simma. Jag vet inte varför min tankeverksamhet går så men den gör det. Vill inte vänta 1 år på att bli bra.

ledsen Nina idag
saknar bella, hon förstår<3 det gör hon alltid
du har mycket att lära mig av din erfarenhet kring detta.



R<3N

Kommentarer
Postat av: Mamma

Synd att jag jobbar så mycket så jag inte kan vara hemma och krama när det är synd om dig, vill inget hellre än att finnas till. Vi kan ta ett halvt år i taget så är det inte så långt.

Puss på Dig

2009-03-06 @ 00:06:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0