downfall
jag kunde inte hålla tårarna tillbaka
FAN
blir så arg på mig själv. Gjorde det som jag lovat mig själv att aldirg någonsin göra, ALDRIG verkligen
jag grät i simhallen.Lyckades hålla mig tills jag kom in i duschrummet. där kunde jag släppa och bara låta tårarna rinna.
Men så kom jag ut i simhallen efter jag bytt om bara för att säga till mamma att vi skulle åka. Men då ville misja faktiskt prata med mig, första gången på riktigt länge som han ens tilltalar mig.
-Han frågade gör det ont.
jag nickar. visste att om jag svarar kommer tårarna komma igen
Han bad mig sätta mig brevid honom.
-Nina tänk inte på JDM, det är skit samma om alla dina tider gått ut. Vi ska inte bry oss om det. Det viktiga är att du blir bra att du faktisk ska kunna ens leva ett normal liv med din rygg och inte ha smärta som förstör din karriär i framtiden. Att du ska kunna börja träna så småning om, och att du ska kunna komma upp efter ett pass utan att ha ont men vara riktigt trött och känna att jag är påväg tillbaka.
Då kunde jag inte hålla mig, jag bet i läppen så hårt jag kunde men det gick bara inte. Känns så hopplöst men äntligen fick jag några uppmuntrande ord av misja och det hjälpte lite. Eller fick mig på andra tankar.
Fan va jag är trött på denna stäåndiga smärta. Det påvärkar mitt humör, min sömn och min motivation till allt verkligen. Jag får min diagnos ifårn magnetröntgen nästa vecka. Jag vill inte ha ont mer, fan va jag vill vara bra, fan va jag vill simma.
förlåt för världens deppigaste och egoistiska inlägg
FAN
blir så arg på mig själv. Gjorde det som jag lovat mig själv att aldirg någonsin göra, ALDRIG verkligen
jag grät i simhallen.Lyckades hålla mig tills jag kom in i duschrummet. där kunde jag släppa och bara låta tårarna rinna.
Men så kom jag ut i simhallen efter jag bytt om bara för att säga till mamma att vi skulle åka. Men då ville misja faktiskt prata med mig, första gången på riktigt länge som han ens tilltalar mig.
-Han frågade gör det ont.
jag nickar. visste att om jag svarar kommer tårarna komma igen
Han bad mig sätta mig brevid honom.
-Nina tänk inte på JDM, det är skit samma om alla dina tider gått ut. Vi ska inte bry oss om det. Det viktiga är att du blir bra att du faktisk ska kunna ens leva ett normal liv med din rygg och inte ha smärta som förstör din karriär i framtiden. Att du ska kunna börja träna så småning om, och att du ska kunna komma upp efter ett pass utan att ha ont men vara riktigt trött och känna att jag är påväg tillbaka.
Då kunde jag inte hålla mig, jag bet i läppen så hårt jag kunde men det gick bara inte. Känns så hopplöst men äntligen fick jag några uppmuntrande ord av misja och det hjälpte lite. Eller fick mig på andra tankar.
Fan va jag är trött på denna stäåndiga smärta. Det påvärkar mitt humör, min sömn och min motivation till allt verkligen. Jag får min diagnos ifårn magnetröntgen nästa vecka. Jag vill inte ha ont mer, fan va jag vill vara bra, fan va jag vill simma.
förlåt för världens deppigaste och egoistiska inlägg
Kommentarer
Postat av: Mamma
Lilla du, man får vara ledsen och visa sina känslor även om det är i simhallen. Du är min bästa tjej (oj jag har ju bara en)men du vet vad jag menar och när du är ledsen så är det verkligen något för du är alltid glad och positiv.Men Nina både du och jag vet att även den här stormen skall ridas ut, och det gör du för du är BÄST. Puss på dig så ses vi i morgon, älskar dig. Mamma
Trackback
