allt har ett pris
Lyssnar på kent och funderar över livet....
Varit lite turbulent dygn med många livsavgörande samtal som nu har kommit till sitt slut, skönt. Fan va förhållanden är svåra ibland?!
Detta har fått mig att tänka. Jag har ju min plan nu att plugga matte B jobba och sen plugga till hösten, flytta till en större eller allafall annan lägenhet och ägna mig till pluggande och nån hobby. HOBBY! asså jag har inga fritidsintressen, ingen hobby inget JAG är bra på. Jag ägnade tidigare mitt liv åt mitt ända intresse som var simning. Men jag kan inte det längre för dels ed min sjukdom är det jätte bra att simma en halvtimme, mitionssimning liksom. Det är inte så när jag tränar att jag går ner till simhallen och göttar runt i vattnet en halvtimme. Waist of time, när jag e där vill jag träna hårt som jag alltid gjort och det är rätt svårt på en halvtimme så då öägger jag 1½ timme istället och får sjukt ont i en vecka efter typ. Kan jag inte få träna hårt får jag bara ångest och vill inte träna alls istället. Är det helt fel att tänka så? jag kan inte hjälpa att jag får sån ångest bara :s
Så nu vill jag ha en hobby, ett intresse liksom men jag kan ju inget? jag lurar på ett gymkort jag älskar att gymma, sjukt kul men då är frågan om det kommer skapa smärta det med? Men jag kan ju kanske testa ett tag hur det känns? joo så gör jag nog.
Jag är trött på att bara överleva, jag vill leva också
Saknar tinny. Jag behöver dig mycket<3
jag saknar dig ap mycket vill prata!!!:)
